fredag, september 30, 2016

Hatlistan.

Min äckligaste mat. 
1) Flygande Jakob - alla mina hat-saker i en och samma ugnsform. Ris? Kyckling? Banan? Jordnötter? Nej, skjut mig.
2) Korvstroganoff - den sötsliskiga såsen ger mig rysningar.
3) Nudlar - en sämre och slimey-g version av spaghetti.

Fika jag tackar nej till. 
Jordgubbspaj - för att jag inte gillar jordgubbar. Eller allt med jordnötssmör. Mazariner och hallongrottor tycker jag också är redigt trist.

Hatväder.
Kyla. Sol/regn/snö spelar ingen roll - är det kallt så förgås jag.

Tråkigaste aktiviteten.
Att torka sig efter duschen. Usch, vad jag tycker att det är tradigt...

Störningsmoment.
Folk som trängs i kö. Folk med för stark parfym. Folk med läckande hörlurar. Folk som har tagit min favoritplats på bussen. Folk som inte lämnar plats. Det vill säga: Alla i kollektivtrafiken.

Mest pinsamma ögonblick i mitt liv.
Jag har kissat på mig under 22 års ålder. 

Då tappar jag humöret helt och hållet. 
När jag blir invaliderad eller dumförklarad som följd av att ha uttryckt mina känslor.

Hatdjuret.
Helt klart spindlar. Eller typ myggor.... Tvestjärtar är inte så värst trevliga heller.

Jobbigaste känslan.
Maktlöshet.

Värsta tiden på dygnet.
Klockan 17 ungefär. För sent för mellis, för tidigt för middag.

 Mitt sämsta humör. 
1) Hungrig
2) Kall
3) Kissnödig
4) Samtliga ovanstående SAMTIDIGT. Då är jag fan inte rolig....

Största rädsla.
Att inte uppnå mina drömmar om att flytta till Paris.

Fulaste förolämpningen jag fått.
"Tjock och äcklig".

Sämsta grejen jag äger. 
En riskokare som ligger undanskuffad i mitt kök som jag aldrig, aldrig, aldrig använder, har använt eller kommer använda (också beroende på att jag inte gillar ris).

Något jag aldrig skulle klä mig i.
Harembyxor. Eller vad som helst med fransar. Djurmönster.

Värsta personlighetsdragen hos andra.
Oärlighet, överdriven följsamhet eller ... ja, feghet.

Negativt med denna lista.
Att den tog så jädra lång tid att komma på svar på.



Lista inspirerad och tillfixad, hittat hos Lovi.

torsdag, september 29, 2016

Ett foto i timmen: Studentfrukost, axelklapp och ketchuprädsla

Här kommer det igen - jag lyckades få in en god fotorytm och lyckades dokumentera min dag med (typ) ett foto i timmen? Är ni redo?! Äsch, det spelar ingen roll, vi kör ändå!


08:13 - Anländer extra tidigt till universitetet och äter dyr studentfrukost med min favorit-klasskamrat.



10:19 - Sitter av en föreläsning och diskursanalys. Inte alltför farligt faktiskt, men inte kissa-i-brallan-intressant heller...



11:54 - Föreläsningen är över, och jag har klientmöte!



14:12 - Efter klientsamtalet sammanstrålar jag med min skrivkamrat inför examineringsrapporten (den jag ska skriva i vår, i Paris) och vi diskuterar lite saker. Sedan börjar jag resan mot gymmet.



15:56 - På gymmet är jag duktig. Jag klappar mig själv på axeln efteråt för good effort!



16:45 - Myser runt hemma med mina långkalonger och raggsockor, känner en begynnande träningsvärk i låren (tänk squats) och slösurfar.



18:54 - Börjar fundera på om jag verkligen är frisk....



20:00 - Myser med kvällsmål. 



20:56 - Äter lite mer. Halloumi och knäckemackor.



Och sen lite prat med Maxime, och så zzzzz....


onsdag, september 28, 2016

Perfekt höstväder och ett bisarrt mellanmål

Precis nu, nu medan jag skrev rubriken satt jag och tänkte på en fras som min vän Viktoria sade en gång; "det är bara vi som pratar franska som använder ordet 'bisarrt'" och bannemig, om det nog inte stämmer! I franskan är ju det familjära ordet för svenskans 'konstig' -> 'bizarre'.

I vilket fall. Jag tänkte börja med att redovisa hur träden i mitt kvarter börjar byta om till höstklädsel. Titta, så fina de är!




Dessutom är det perfekt höstväder just nu. Just den här tiden på året - sensommar-hösten, är min absoluta favoritårstid. Det är inte kyligt, men fortfarande gosigt och bekväm att ha halsduk, träden är kalasvackra, ljuset är alltid matt gult och håller kvar både tidigt på mornarna och sent på kvällarna.




... Men förutom att tillbringa dagarna i skolbänken framför statistik och ta selfies utanför skolbyggnaden, så äter jag mellanmål allt som oftast. Jag har kommit på en helt bisarr kombination som jag tycker är så oemotståndligt god...

Morot som jag doppar i ketchup.



Jag vet - jag kan riktigt se er höja på ögonbrynen i en äcklad min, och jag förstår er. Jag vet inte ens hur jag fick för mig att testa, för själva tanken är ju rätt grotesk.

Men på något sätt testade jag härommånaden, och nu kan jag helt enkelt inte sluta. Hur gott som helst ju! Som en söt dipp till en knaprig morot. Fem av fem toasters! (Men egentligen - morot är ju gott i tomatbaserade köttfärssåser egentligen, så mycket av ett freak kan jag väl inte vara?).

.... Eller vad tycker ni? Har ni någon konstig mellanmålsvana för er?


tisdag, september 27, 2016

Svett i ansiktet och Bridgets bebis

I lördags slog jag på stort och ville bjuda min syster på restaurang och bio. Det accepterade hon så gott, och på kvällskvisten åkte vi därför till Medborgarplatsen för att äta middag. Hon ville äta kinesiskt, så det gjorde vi.




Och så här såg jag ut precis innan jag for iväg. Lagom lördagsglad.




Det som är så spännande med kinesiska restauranger är ju verkligen interiören. Här hade de levande koi-fiskar som simmade, humrar och kräftor i ett akvarium samt statyer av kinesiska lejon/drakar/hästar (vad det nu är?).




Jag var inte alls så hungrig, utan mest kall, så jag tog en vanlig kycklingsoppa. Nathalie tog någon ris-ägg-kyckling-räkor-historia.




... som tydligen var så stark att hon mitt i allt stannade upp och avbröt mig mitt i mitt babblande.
"Herregud!!!! Jag har aldrig svettats... i ansiktet förut!!!!"




Tanke 1: Hur är detta viktigare än min skolstress, mitt svärmande över Maxime och generellt familjeskvaller?
Tanke 2: Har du aldrig tränat, syster?




När vi var klara ville Nathalie äta glass. Jag sade inte nej, och blev därmed bjuden på en McFlurry. Hon tog marängswiss, jag tog daim. Den var helt okej god.




Nathalie kan utröna en smygfotare på mils avstånd.




Vid 21:10 började bion - den nya Bridget Jones-filmen! 




Nathalie med sin popcorn och jag med min godispåse tittade igenom den lagom klyschiga filmen som vi bara var tvungna att se. Vissa skratt, vissa ögonrullningar, en rätt trevlig film ändå. Fast så löjlig ändå. (Men det är väl en del av vad som gör den mysig..).


måndag, september 26, 2016

En baguette-penis

Nog för att jag bytt ut sommar-Paris med glassförsäljning och bröd mot höst-Stockholm med simtag och plask, men det betyder inte att jag glömt mina kära kollegor på PAUL...

Förutom att jag pratar med dem regelbundet - inte bara för att få en anställning till jul/vår, utan också för att jag saknar dem. Dessutom så pågår det även en hel del bus.. Häromdagen skapade Loïc en baguette i min ära, och skickade en bild på för att illustrera sitt mästerverk.




Jag skrattade så jag kiknande när jag såg det, tackade så glatt men förbannade mig över att jag inte kunde smaka den...
Jösses, vad jag saknar Loïcs baguetter! (och inte bara de som är formade som en gigantisk penis...).

(Förhoppningsvis gör han en ny till mig, när jag är där i jul).

söndag, september 25, 2016

Min livsglädje (i en paj)

När jag satt i skolan häromdagen och rullade tummarna mellan föreläsarens monotona frasutfall, så började jag tänka igenom innehållet i mitt liv. Vad är det egentligen som gör mig lycklig? Vad är det som förgyller min vardag? Vad är beståndsdelarna i mitt liv som jag betraktar som bidragande till min lycka?

Så då började jag knåpa på en livsglädje-paj.





Så nu tänkte jag, steg för steg, (oavsett om ni är intresserade eller ej!) gå igenom dessa pajbitar och beskriva vad de innebär för mig. Jag tar dem i turordning enligt storlek i procentantal, dessutom.

Allt ätbart
Måste här tillägga att jag under skapandet av denna paj var väldigt hungrig (därav maten som en otroligt stor beståndsdel). Kanske även därför det blev en paj, och inte en tabell, en graf eller ett stoltdiagram. Hursomhaver - även när hunger inte är aktuellt tror jag att äta är typ en av mina favorithobbies. Alltså mat, vad bra det är.

Intimitet och validation 
För mig är känslor och emotioner likt kärlek och närhet en stor del av vad som gör mig lycklig. Kyssar, kramar, känslofyllda och ärliga samtal samt en känsla av att bli älskad och att vara omtyckt. Att ha en varm kontakt med någon är en stor ingång till min vardagliga lycka.

Självförverkligande egentid
För mig inkluderar detta allt från att promenera planlöst på Paris gator och göra det jag verkligen drömmer om, till att ligga ihopkrupen i min soffa med en kopp te och göra absolut ingenting. Det är allt som gör att jag gör att jag får återhämta mig, att jag ägnar mig åt aktiviteter som stärker mig och som får mig redo att ge av mig själv under nästkommande timmar. Det som jag verkligen vill göra - för mig själv.

Stimulerande diskussion
Att ha ett intressant samtal med någon är otroligt berikande. Att kunna ha ett en intellektuell och stimulerande diskussion - antingen genom läsning, en film eller bara en konversation som gör att jag börjar tänka i en ny bana, och lär mig någonting.

Självuppfyllande arbete
Både klientarbetet på psykologiska mottagningen, simskolearbetet och jobbet på PAUL ser jag som självuppfyllande och intressant. Jag ger av mig själv och känner att jag bidrar med någonting nyttigt, samtidigt blir jag berikad av att kunna se att jag kan influera och påverka min tillvaro, och kanske till och med göra den bättre.

Sex
Behövs det ord? Vem gillar inte sex? Sex är en viktig del för att jag ska känna mig fullständig - det är både ett uttryckssätt och ett utlopp för ett inre behov, önskningar och njutning. Oavsett om det pågår själv eller med en annan person. Sex går in litegrann under "intimitet och validation", men kan fortfarande separeras för mig. Man kan ha bra sex utan att man är kär i personen eller känner ett starkt band - däremot kan jag medge att sex med någon man tycker om oftast blir fasligt mycket skönare.

Stärkande familjeband
Att umgås med min syster, min farmor och farfar, att prata med min far eller bara känna att jag har en grupp människor runt omkring mig som känner mig, som skulle ställa upp för mig och till vilka jag känner en oersättlig trygghet gentemot.



Detta är alltså delarna jag kvickt identifierat som essentiella för att mitt livspussel ska hålla ihop någorlunda. Sedan finns det givetvis personer som passar in under dessa kategorier, och platser som förstärker dessa pajbitar.

Hur ser ni på detta?
Har ni en likande paj, eller helt andra ingredienser? Och hur skulle era andelar se ut?



lördag, september 24, 2016

Stressande men högt värderade framtidsplaner

Uff, mitt liv är rätt stressigt just nu. Det beror både på en stor pluggbörda, ett kommande examensarbete, oro om framtiden och eventuellt för höga krav på mig själv och mina förväntade egenprestationer. Jag försöker hålla i mig så gott jag kan, men jag vet att slutet av detta år kommer bli kämpigt för mig.

(Igår blev det extra jobbigt i och med att jag väcktes upp tidigt av det där otroligt obehagliga samtalet, och det tillsammans med all annan gnagande oro i kroppen gjorde gårdagsmorgonen riktigt påfrestande. PS. Tack för era kommentarer, sötnosar!)

Men samtidigt försöker jag komma ihåg att det här är självvalt. Jag gör det här för min egen skull, för min vilja och för min framtid. Faktum är att jag faktiskt har planerat det här, och jag är så-så-så-så nöjd över att det har kämpat för börjat gå i lås. Jag ska förklara:

Nästa termin är min absolut sista termin på psykologprogrammet. Fem års studerande lider mot sitt slut, och sista terminen kommer bestå av:
1) sex seminarium
2) en valfri kurs
3) en examensuppsats




Nu har jag planerat det så att jag har tidigarelagt seminarierna och den valfria kursen till denna termin, och läser således dubbelt till nyår. Detta innebär att jag således kan ägna hela nästa termin åt examensuppsatsen. Och inte bara det; jag skulle vilja skriva den på distans - i Paris. 

Denna tid just nu består alltså av mycket noggrant planerande, extraarbete och därtill risktagande. Det finns mycket knep och knåp för att få detta att fungera. Det är ingen lätt uppgift att finna ett projekt som 1) är möjligt att göra på distans 2) är praktiskt utförbart 3) som en lärare stöttar och vill handleda.

Men nu kastar jag mig ut. Jag ska fixa det här. Jag ska slita som ett djur denna termin och jag vet att det kommer löna sig i slutändan. Får bara ta i lite extra i några månader, och om allt går vägen.. Så kan jag tillbringa 7 månader där, innan jag måste återvända till Sverige för min psykologpraktik.




... och om jag ska vara ärlig så kan jag inte klaga. Igår köpte jag en enkelbiljett till Paris den 1 februari.


fredag, september 23, 2016

Obehaglig busringning

Godmorgon.

Jag vaknade nyss av ett väldigt obehagligt samtal. Det var en man som förställde sin röst, och började referera till simskolan jag jobbar på. Helt yrvaken och oförberedd nämnde jag att det var ovanligt att kontoret inte hanterade det själv, och dessutom att han påstod att de givit honom mitt privata nummer.
Som jag vill gissa så var samtalet bara en busringning, men en busringning som anspelar på sexuell humor av en person jag inte vet vem det är, som ringer från skyddat nummer, och som växer mig tidigt på morgonen - det är obehagligt.

Så om det är någon av er som läser min blogg och tyckte det var roligt att få mig riktigt illa till mods, så vill jag bara säga att jag inte alls uppskattade det. Jag tycker snarare det var rätt känslomässigt otäckt....

Så i så fall, gör inte om det, är ni snälla.


torsdag, september 22, 2016

Lagom kryddigt och nytestad indier

På onsdagen vaknade jag jättejättetidigt, slet mig upp ur sängen och välkomnades av en gulmatt soluppgång vid Globens tunnelbana. Det var riktigt vackert, faktiskt.




Jag klädde mig skolenligt klassiskt och simpelt, men kände ändå att jag behövde krydda till min dagliga selfie med en sazzy pose.
(aka. pressa ihop munnen likt ett kattarsle). Visst blev det kryddigt och bra? #spicy #sofetch




Nog med kryddning! Jag åkte till skolan och det var fint väder. Jag skulle sitta igenom sex timmars funktionell analytisk terapi samt relationell inramningsterapi. 




... och såhär kul hade jag i skolan på lunchen. Hann prata lite i telefon med min syster, bland annat. Och fuldansade lite diskret.




.. Nä, alltså, gud vilket tråkigt inlägg. Att ni ens orkar läsa. Min vardag är så grå numera, när jag praktiskt taget räknar ned dagarna till dess att jag är en examinerad psykolog och kan börja leva på-riktigt.

......


Vad hände mer då? 

Jag hade tvättid....

Jo, just ja! Jag gick på restaurang på kvällen. Vi testade den lilla indiska restaurangen som jag haft som granne i 6 år, men aldrig provat (på grund av min redan absoluta favoritindiska restaurang inne i stan).






Fast den var inte i närheten så bra som det indiska jag är van vid. Gott, ja, tillfredsställande... Men inte mer än så.

Efteråt tog jag det lugnt, vilade upp mig och Skypade med Maxime (jag har lust att kyssa honom trasig när jag ser honom), åt mango och drack te i min soffa.


... Och på tal om en grå tillvaro... Gissa vem som har biljetter till Paris om 18 dagar? (Ps. Kan vara jag. Ds.)

onsdag, september 21, 2016

Ett foto i timmen: Statistik och kladdkaksfika

Det var ett tag sedan, så jag drar igång konceptet igen! Här tar jag med er på min gårdag, min tisdag i bilder, cirka en i timmen. Nu kör vi!


06:43 - Jag sitter på den tidiga bussen på väg till skolan.



07:50 - Jag sitter i terapirummet och inväntar morgonens klient. 



10:08 - Statistikföreläsning, och jag dör lite inombords.



11:09 - Granskar utbudet i godisautomaten.... (märker att dagen inte är superintressant hittills).



12:37 - Är klar med föreläsningen, och har tagit buss och tunnelbana till gymmet.



13:40 - Är FETT nöjd med mig själv. 



14:55 - Gör mig i ordning, duschar, klär på mig, småchattar på facebook och peppar inför eftermiddagens inbokade fikadejt. 



15:39 - Lovi är försenad (som vanligt dårå). Jag väntar innanför entrén på vårt traditionella café.



15:44 - Lovi har dykt upp och vi ska fika! ÄNTLIGEN! Så vansinnigt länge sedan vi sågs! 
(Är det några gamla veteran-bloggläsare här som kommer ihåg Lovi? Som kommer ihåg våra fikadejter? Som kommer ihåg allt vi varit med om?!)



15:45 - Vi hugger in! Här är min kladdkaka och glass. Lovi och jag pratar om allt drama som hänt på senaste tiden, relationer och självrespekt och egenvärde och allt därmellan. Jag tycker Lovi är en så sjukt sjukt sjukt bra person. Hon är verkligen ett original, och jag är så glad att hon är min vän.



19:35 - Hoppsan hejsan, nu har jag kommit hem och stadgat mig i soffan med hallon, mango och stulna björnbär. Och te.
Samtidigt chattar jag med Loïc och Fredrik. 




21:00~ Resten av kvällen tittar jag på serier och saknar en kram från Maxime. 


tisdag, september 20, 2016

Icke tip-top men lila fingrar och mungipor

Jag måste erkänna att jag inte finner min tillvaro tip-top just nu - jag är vansinnigt stressad av statistiken (kommer jag ens få godkänt?), jag har valt att läsa fyra kurser parallellt i slutet av denna termin istället för två (på grund av eventuella Paris-planer till våren), jag är ängslig (och därmed omotiverad) över att jag har så mycket litteratur att läsa in, och samtidigt saknar jag Paris så att det sticker i kroppen.

Igår tillbringade jag hela dagen med föreläsningar och klientsamtal på Psykologiska Institutionen. Försökte att inte tänka alltför mycket på platser jag hellre skulle vilja vara...




... men självklart ville inte världen hjälpa till. Till och med när jag öppnade min nya läkerol-ask så skulle jag bli påmind. Jag bara "VAD VILL DEM MIG?!".




Efter den tuffa dagen i skolan hade jag planerat att åka till gymmet, men i och med att mina lår fortfarande ömmade från förra passet så valde jag en promenad istället. Jag gick till Enskede Kolonilotter.




.. Som trots att det börjar viskas om höst såg väldigt fin och blomstrig ut.




... Medan jag traskade omkring här så pratade jag med min farmor i telefon. Jag saknar min farmor, för hon är bäst i hela vida världen.




... Och jag blev helt till mig, för jag hittade hallon..! Nej, vänta, jag hade fel... björnbär! Och ja, jag vet att det kanske inte var mina björnbär, och jag vet att det kanske klassas som brottsligt....




Men när jag redan tryckt i mig fem stycken av ren överlevnadsinstinkt (av de miljontals - okej, men många var dem i alla fall - björnbär som var där) så tänkte jag "äh varför inte?". #suchabadass




Och förutom att de nästan var miljontals och björnbär, så var de även hyper goda..! Så goda att jag hade helt lila fingrar och mungipor när jag gick därifrån.

Till slut närmade jag mig hemmet och såg slutet av en solnedgång.




Väl hemma sorterade jag mina bär. Och smaskade lite till.




... Sedan var det dags för middag! Jag saknar PAUL så mycket att jag bestämde mig för att rekonstruera en av deras lunchsmörgåsar - en tomat-mozzarella-smörgås i olivbröd.




... och eftersom jag tyckte synd om mig själv och min meningslösa tillvaro så åt jag den i soffan under ett täcke och framför TV:n. Och valde att inte plugga statistik. För så får man göra ibland.

Har ni pepp till mig?