Lösenord

torsdag, maj 25, 2017

Dagen alla pusselbitar föll på plats

Igår var en dag i särklass. Och nej, jag säger inte bara det. Igår måste definitivt varit en av de mest viktiga dagarna i mitt liv. Helt plötsligt är det som att alla pusselbitarna faller på plats...!

Jag ska berätta från början: Vid 06:30-tiden vaknade jag och Emil upp, och jag skjutsade honom till jobbet. Jag skulle ha min opponering kl. 10 på universitetet, och valde att åka direkt. Jag börjar bli riktigt van vid att köra bil just nu, och 100 km fram och tillbaka om dagen sätter en del spår i körvanan, kan jag säga.

Jag var riktigt nervös över opponeringen, men den gick som smort och vid 11:3o hade jag mitt diplom. På riktigt: 
Nu är jag färdigutbildad psykolog. 


Mitt under opponeringen fick jag även ett mail som fick mig att dra hastigt efter andan och alla i det lilla konferensrummet tittade förvånat på mig. Jag ursäktade mig och lät opponeringen fortgå, men vad mailet handlar om framkommer lite senare i inlägget...

För att fira våra akademiska framgångar (Christoffer kommer också vara helt klar på tisdag nästa vecka!) så bjöd jag på lunch på Kräftan.


Vi åt så vi blev helt matkomiga, och sedan lade vi oss i gräset utanför Psykologiska Institutionen och vilade våra bleka magar i solljuset. Christoffer photobombade mig när jag försökte ta en *fin* och *fridfull* bild.


Efter lite allmän häng skjutsade jag hem honom till sig och skulle börja ta mig in mot stan igen. Jag hade nämligen bokat bord på min favoritrestaurang, och bjudit mina favoritpersoner: Emil, Nattis och Emmy. Vi hade inte bord förrän vid 18:30, men i och med den stundande rusningstrafiken så åkte jag tidigt.

Det gjorde jag rätt i. 13 km tog runt 1,5 h, och enligt min app så åkte jag i medel 7 km/h hela vägen. Krypkörning genom hela stan, alltså. Aldrig varit med om sådana köer - nu förstår jag varför bilister är så frustrerade.


När jag till slut krypit fram i lilla mini-coopern och hittat parkering, så dyker Emil upp med tåget från Nypan. Vi slår oss ned i parken, och min mage pirrar något obeskrivligt av det jag har att berätta. Om mailet jag fått tidigare under dagen...


Sedan berättade jag det bara.


"Vet du?... Jag fick jobbet i Nyköping."

För vet ni? Jag fick det jobb jag allra mest ville ha. Under opponeringen skrev de från BUP och erbjöd mig tjänsten, den som jag gått på intervju för i slutet av april och som jag gett upp hoppet om. Och nu... nu fick jag det. Mitt dröm-psykologjobb. I Nypan. Och jag och Emil ska bli sambos. 

Efter pusskalas och kärlekspirr överallt i hela kroppen gick vi för att möta upp min syster och Emmy på indiern. De hade redan valt ett bord ute i solen, och vi beställde mat i sedvanlig ordning.




Jag berättade nyheterna, vi pratade om jobb och Kristi Himmelfärdsplaner (hoho!), och när vi ätit upp sedan erbjöd jag mig att skjutsa dem hem till Lidingö. Det ångrade jag mig bittert sedan när GPS:en visade fel tre gånger i rad och vi hamnade i en lång köhärva igen - men tack och lov tråcklade vi oss ur det och de kom hem i säkert förvar.

Jösses, jag förstår verkligen varför folk klagar över att köra bil i Stockholm. Avskyr.

Sedan susade vi tillbaka söderut, jag och Emil med nästa destination: bio! Vi skulle äntligen få se den senaste Pirates-filmen, som nu hade premiär.


Vi smög in i salongen med lösgodis och bänkade oss för vad vi väntat på hela veckan. Och filmen? Nej, jag tänker inte spoila!

Lite innan midnatt var filmen slut och vi började vår resa hemåt mot Nypan. Det som snart skulle bli vårt gemensamma hem. Vi kom hem och somnade inte förrän efter 01-någon gång, efter att jag åter och återigen försökt intala mig att det jag kämpat för ända sedan denna dagen faktiskt händer just precis nu. 

onsdag, maj 24, 2017

I might be a psychologist, but I can't fix stupid

Igår klädde jag mig i superman-trosor och min nya tröja som Emil köpt till mig. Det är världens bästa psykolog-tröja. Jag kände att det skulle ge mig styrka och tur för dagen som komma skulle.


~ I might be a psychologist - but I can't fix stupid ~


Sedan var jag redo att börja dagen med två arbetsintervjuer i Nypan (en klockan 09 och en klockan 11). De gick som smort och jag får antagligen besked (för alla tre jobben, inkluderad BUP) senaste om två veckor. Jag hoppas fortfarande på BUP-jobbet som allra mest....

Därefter race:ade jag till Stockholm i 140 knyck för att hinna med seminariebehandlingen av min och Christoffers uppsats. Efter 1,5 timmes presentation var vi godkända, med rekommendation om ett par justeringar. Efter opponeringen som jag ska utföra idag kommer jag vara HELT KLAR.

Sen åkte jag in till Östermalm och fikade med min far. Han bjöd på morotskaka och te, och sedan köpte jag med mig en bulle hem till mig och Emil.


Emil och jag åt köttbullemackor till middag, såg fjärde filmen av Pirates och åt bulle.

Idag ska jag avsluta hela psykologprogrammet med en sista opponering, sedan luncha med Christoffer, hälsa på Nattis på hennes jobb, äta indiskt med mina favoritpersoner och sedan se Pirates i Heron City.

Tänk er: Livet


Ps. Tänkte försöka få med Emil på att göra en videoblogg med mig i helgen.. Finns det några ämnen som ni nu vill höra oss babbla om? 

tisdag, maj 23, 2017

Halvårsdag med vuxenskolk och glassmoff

Igår firade jag och Emil ett halvår tillsammans. Ett halvår! Den 22 november blev vi tillsammans, och det var nu måndag den 22. Dagen till ära så var Emil "sjuk" och "kunde inte" gå till jobbet. Det är något han egentligen aldrig skulle gjort annars, men just denna dag kändes det nästan rättvist. Vuxenskolk när den är som bäst. 

Dagen började började med att jag blev distraherad när jag försökte ta selfies i helkroppsspegeln. 


Redan vid 09 satte vi oss i den lånade mini-coopern och jag körde lite mer än en timme ned till Söderköping.


Hit skulle vi! Till två glassmonsters dröm. Glassrestaurangen Smultronstället


Vi slog oss ned och tittade igenom menyn. Vi hade en rätt klar plan om hur beställningen skulle gå till - vi tänkte ta varsin glass, och sedan dela på en. Jag var jättepeppad och glassugen.


Omgång #1: Rock'n'Roll - en glass med fem kulor, munk, grädde och chokladsås. Den delade vi på. 


Efter glassen var vi tvungna att ta en glasspaus, och satt i lite mer än en timme och löste korsord med denna vy framför oss. Det var väldigt lugnt på restaurangen som annars brukar vara fullsmockad och med kö utanför - detta på grund av valet av vardag och tid, antar vi.


När magarna fått vila beställde vi in omgång #2!
En Kasino för Emil med chokladsås, tre glasskulor, chokladkulor och mjukglass, och Vesuvio för mig med karamellsås, tre glasskulor, center och mjukglass.


Vesuvio var därtill riktigt läcker, och riktigt rykte underifrån!


Att få i oss hela omgång #2 var en kamp. De sista tuggorna kom ned med ren vilja, och därefter stånkade och stönade vi båda två. Ingen av oss ville ens tänka tanken på glass, och vi hade så ont i magarna att vi beslutade att vi skulle ta en "lättare" middag senare ikväll.

(Snabbspolning till fyra timmar senare: "En gyrostallrik, en pizza... och en extra pommes!!!!") 

Vi backar tillbaka lite... Som när vi beslutade för ta en promenad i Söderköping, och till att börja med klättra upp för berget.


Ungefär halvvägs satte vi oss och kollade lite på utsikten. Här ser ni min favoritutsikt:


Sedan fortsatte vi vår klättring. Vi skulle till det lilla utsiktshuset ni skådar till höger. 




 Och där såg utsikten ut såhääääär.... Fint va?



Video-dags!


Vi fortsatte gå en promenad vid skogsbrynet, och lekte lekar genom att benämna visuella ting som började på en vald bokstav. Vi hade B. Emil vann med sista ordet: "bås". 

Klockan var bara 14:30 och vi hade hela eftermiddagen kvar att hitta på saker. Vi åkte runt i bilen, åkte vilse, lyssnade på musik och höll hand och allt kändes så fantastiskt jävla underbart. 

Vi tog en avstickare till Norrköping och kikade lite i affärer. Jag ville hitta röda byxor till Emil, men det slutade med att jag fann två par shorts till mig själv istället #typiskt. 


Nu började klockan närma sig 17, och både jag och Emil kände oss fortfarande illamående vid tanken på socker... Men salt, däremot.. Båda våra kroppar suktade efter salt..
"Tänk dig pommes... Salta pommes!" resonerade jag, och helt plötsligt var vår plan om en "lättare" middag utkastad genom fönstret.

"En gyrostallrik, en pizza... Och en extra pommes!!!"


Så hamnade vi här - i Emils lägenhet, klockan 18, med världens flottigaste, saltaste måltid. Vi gjorde ordning en myshörna i sängen och satte på tredje Pirates-filmen.


Vi glufsade i oss maten som om vi inte ätit på hela dagen (dagens underdrift). Sedan låg vi tätt intill, och gosade. Mätt (som fan) och kär (som fan). Snacka om att jag kommer gå upp i vikt den här veckan. Kärlekskilon.

Under tiden fick jag även ett mail om att boka in ännu en arbetsintervju för en psykologtjänst i Nypan. Åh, jag blev både tokglad och nervös..! Ska ringa det första jag gör idag och se om jag hinner boka in den innan jag reser tillbaka till Paris...

Åh. Allt börjar falla på plats..! Jag känner mig så kalaslycklig, som att det inte kan bli bättre just nu.
(Eller jo, jag kan ju få ett jobb... vore allt mer än perf.)


måndag, maj 22, 2017

Äkta, hemmagjorda freakshakes

Länge har det stått på min och Emils bucket list att göra egna milkshakes, och sedan vi varit och ätit freakshakes i Paris fick vi lite inspiration... Varför bara göra vanliga milkshakes, när man kan göra monstruösa, överdrivet pimpade freakshakes?!

Allt började med en storhandling, där planerna inkludera nutella, karamellsås, banan, vaniljglass, chokladsås, KitKat, grädde, Kinder, lösgodis, strössel i choklad, karamell och fudge, och tillbehör som smågodis och flashiga sugrör.


Vi började med att pimpa insidan med respektive sås, blanda milkshakebasen och klä våra glas (speciellt köpta för detta tillfälle - snacka om att gå all in!) med en nutellakant.


Sedan vispades grädde - både vaniljgrädde och nutellagrädde, glasen fylldes med råge och dekoreringen kunde börja! Det var inte så enkelt som en tror, ska jag säga er, för så fort man satte något i grädden sjönk den ned så att milkshakebasen forsade ned över glaset. Men till slut fick en in snitsen.

KOLLA MITT MÄSTERVERK!


Vaniljshake med karamellsås, vaniljgrädde, bananslantar, KitKat, Kinder och fudgeströssel.


Lite längre bort i köket stod Emil och höll på med sin, som blev... Voilà!


Ett nutella-monster med chokladsås, nutellagrädde, chokladströssel, chokladbräck och en ferraribil. 


Hur coola är de inte?!
Jag blev helt förundrad över vår förmåga att skapa estetiskt tilltalande och imponerande freakshakes, och satt och beundrade bilderna länge därefter.

Men så var det drickandet(/ätandet?) av dem också. Vi slog på andra Pirates-filmen (vi har marathon inför premiären av den nya!) och satte igång. Ingen av oss var hungriga efteråt.

Nöjdhet över egen bedrift? 12/10. 

söndag, maj 21, 2017

Hotellfrukost, camp-fire feeling, nattklubbsdans och att sitta på ett cykelstyre

Under lördagsnatten hemsöktes jag av hemska mardrömmar hela natten. De gånger jag vaknade upp till ytligt halvslummer insåg jag att Emil låg bredvid, och kunde tacksamt trösta mig genom att maka mig närmare och krama om honom. Mardrömmen var så intrikat men ändå socialt logisk och följsam, och jag var säker på att den blivit en fenomenal skräckfilm.

Men när vi väl sedan vaknat upp försvann den obehagliga känslan och nu fanns bara lycka och Emil. Vi sprang ned till hotellfrukosten! 


Hotellfrukost är *lycka*


Vi började med en omgång yoghurt och müsli och smörgåsar. 


Och en omgång varmt!


Här har vi ett stycke nyvaken, redan mätt men livsnjutande flickvän. 


I slutet kom de precis ut med nybakta mini-croissanter och bullängder. Croissanten var god (tyvärr inte som en äkta fransk, dock), och jösses, vad jag saknat kanelbullar! Det kunde man ju inte motstå. Jag var däremot tvungen att vara snabb med kameran, för godsakerna försvann på ett kick!


... Efter det gick vi upp på hotellrummet och chillade - Emil rensade i sin vänskapslista på facebook och jag bloggade. Sedan gjorde vi oss i ordning för att checka ut.


 För att komma tillbaka till Nypan åkte vi buss. 1h20 av detta - att sitta lutade mot varandra, lyssna på musik i varsin hörsnäcka, titta på landskapet som susade förbi och halvslumra lite.


Det var så fint att det kändes nästan snopet när vi redan var framme i lilla Nypan.

Efter att ha kommit hem och lastat av oss laddade vi för en helkväll: Grillning och utgång! Vi möttes upp hemma hos Linnéa så fort hon slutat och hade kramkalas.


 Och tog selfies med snyggingen i vit skjorta.


Vi drog oss vidare till en av Linnéas tjejkompisar, där hon hade massor av estet-vänner. De satt i ring och grillade, spelade gitarr och sjöng. Himla frän stämning, måste jag säga, vilket ni kan se mer än i videon som kommer längre ned..!


Det fanns även en hel del att dricka. Jag smakade på saker hit och dit (bland annat Linnéas eftertraktade Bailey's Salted Caramel, som utan alkoholeftersmak smakade kalasgott!) och försökte i så god mån som möjligt tycka om det. Det var svårt. Tyckte inte något var lätt att få i mig, utan alkoholsmaken ändå satt som en besk eftersmak i allt.


Men grillat, det var lättare att få i mig! (efter diverse strul med osamarbetsvillig engångsgrill). Och gott var det!


Sedan satt vi där alla och hade förfest, jag i Emils knä i en stol och detta kompani framför oss. De hade massor av finurligheter för sig i sin berusning som fick mig och Emil att skratta så vi kiknade. (Det kan ni också se mer av i videon). Att se hur andra är berusade när man själv är helt nykter... Det är rätt spännande, ska jag säga er.


Vi tog även en avstickade och klättrade upp på Klockberget och tog selfies i solnedgångsljuset.


En med mening, en lite oavsiktligare.


När dansgolvet på O'Learys (det är tydligen dit alla kids går i Nypan) öppnade vid 23, så tog vi oss ut i någorlunda samlad trupp. Vi stämplade in och när klockan närmade sig midnatt fylldes även dansgolvet. Jag fick äntligen göra något jag pratat om länge - gå ut och dansa med Emil. 

Det var en riktigt rolig upplevelse. Att stå bland andra ungdomar, dansa som lusten föll till, hångla upp varandra mellan stegen, uppskatta en bra låt, gå ut och hämta luft när det blev för svettigt, återkomma till dansgolvet, hångla mer.... Kände mig så uppfylld och kär och levande.

Vid 01:15 kände vi båda att det hade varit tillräckligt, utan att ha blivit för tråkigt, och bestämde oss för att gå hem. Under hela nattklubbsvistelsen hade jag mobilen inhängd i garderoben, men Emil fick till två selfies.


Vi kramade de andra hejdå och sedan började vi gå hemåt. En nyck sade oss att ta Emils cykel - jag som aldrig blivit skjutsad på ett cykelstyre förut tyckte det var en pirrig (men läskig!) idé och Emil var inte sen med att vilja prova. Vi susade fram i nedförsbackarna och pirret skrek i magen när Emil saktade in innan de skarpa svängarna.

Här har ni lite videobevis och *feeling* från videon.


När vi kom hem efter cykelturen var jag törstig och Emil kom med den briljanta idén om oboy. Jag har inte druckit oboy på evigheters evigheter.


Därefter borstade vi tänderna och kröp ned tillsammans under täcket, och somnade snabbt båda två.