lördag, augusti 27, 2016

Så kan det gå.

Maxime är här (!!) det innebär att jag inte hunnit med att skriva idag....
Men jag lovar, jag skriver så fort jag har bra med tid!

fredag, augusti 26, 2016

Hemresa med flygstrul och specialsmörgåsar

Efter utgången kvällen innan och med värmen som följde under natten somnade jag inte förrän efter klockan 3 på natten. När klockan sedan ringde klockan 8 kände jag mig helt död. Död.

Men det hindrade mig inte från att ta en selfie.




Efter att ha säkerställt att lägenheten var i sin ordning, städat och tömt skafferi och kylskåp så tog jag mina två resväskor och lämnade studion. Jag sade adjö till min granne Timo, och mötte JP ute på gatan för en sista stor kram.

Sedan kom jag fram till PAUL. Där blev det bises efter bises med mina efterlängtade kollegor, jag fick en smörgås av min kollega som förbereder bageriets smörgåsar och satt och pratade med Loïc så mycket jag kunde.




Vid 11-tiden kom min andra kollega Hadjer med sin lilla bil, och vi åkte direkt mot flygplatsen. Jag känner mig så tacksam och glad över mina generösa och underbara kollegor, att jag inte ens vet vad jag ska ta vägen.

Efter att ha blivit avsläppt med fler bises och inbjudningar till Stockholm, så kämpade jag mig igenom säkerhetskontrollerna och satte mig ned vid gate:n. Så åt jag min smörgås.




Och vilken smörgås sen!!! Specialgjord, bara för mig, med dubbel mängd ost, dubbel mängd skinka och därtill med sallad och tomat (precis som jag föredrar den ). Mmmm...

Helt plötsligt var jag på planet. Där var det bastuvarmt, och hur mycket man än vände och vred på de små luftventilerna så kom det ingen luft. Precis innan start meddelar piloten att vi har ett fel på ventileringssystemet (no shit sherlock) och vi är tvungna att vända tillbaka till gate:n.

Det tar en timme där de utreder felet och fyller på med bränsle, men därefter kom vi äntligen upp i luften! Ventileringssystemet fortfarande bristfälligt och vi alla satt och toksvettades. Jag fick slåss för ett andra glas vatten.




När jag landade, en timme senare än planerat, var jag totalsvettig och så trött. Tacksamt nog hade jag övertalat min far att komma och hämta mig, och efter att ha hämtat upp mina hemnycklar landade jag hemma hos mig. Min lägenhet var tom efter tre månaders frånvaro, och det tog tre timmar innan allt återigen var på sin rätta plats.




Innan läggdags satte jag mig och läste bloggar, uppdaterade mig på facebook och åt den andra smörgåsen som min kollega ordnat åt mig; en tomat-mozzarella-smörgås i olivbröd. Mmm.




... Sedan började jag småtrixa lite inför Maximes ankomst kvällen därpå... Jag gjorde i ordning en skylt som jag tänkte hålla upp för att han skulle se mig, och skrev dit denna väl valda text.




"Beau gosse" (Snygg kille). Imorgon får jag se om han hittar fram till mig...
.
Det pirrar i magen när jag tänker på att han ska komma, och jag undrar verkligen hur hans vistelse här kommer bli... Men jag ser så fram emot att se honom igen, och är så så så spänd!

torsdag, augusti 25, 2016

Några summerande ord - jag tar sats!

Alltså wow. 

Hade min tillbakaresa igår (skriver allt om den imorgon!) med allt vad det innebär....

Idag, däremot, ska jag och min vän Fredrik ta en roadtrip till Smultronstället (!!!!) där jag ska äta mig tokmätt på glass.
.... Sedan ikväll, vid 22:30, så landar en vansinnigt snygg fransman på Arlanda flygplats, och ska stanna fram till på måndag. Vi som träffats första gången för bara tre veckor sedan.

Kan ni fatta?! 


onsdag, augusti 24, 2016

Min sista dag i Paris med svullet finger och karamell-banana-split

Tisdag var min sista heldag, och sista arbetsdag i Paris. Jag jobbade stängning, 13:30-21:00, och hade en utgång inplanerad efteråt med mina omtyckta kollegor. Men för att börja från början: KLÄDER. Alltid bra att ha på sig.




Och klänning blev det, för ute var det stekhett. Jag började dagen med en kortare promenad bort mot Montparnasse. Passerade förbi en fin kyrka.




.. och så slog jag mig ned på mitt favoritcrêperie...



... åt min favoritcrêpe...



... och var alldeles, alldeles superlycklig! Ser ni vilken gigantisk kula vaniljglass jag fick? Det är för att de vet att jag älskar glass.

Efter crêpen var det dags för jobb. Mitt sista arbetspass på PAUL denna sommar. Jag hade tiderna 13:30-21, alltså kvällspasset. I omgångar såg dagen ut lite som videon visar. Klassisk långsam svettigt varm inget-att-göra-ingen-köper-glass-dag.




Dagen flöt i annat fall på väldigt bra - jag pratade och skämtade mycket med mina kollegor samt vänner, och snart var det dags för stängning. Bara några minuter innan blev jag totalutskälld av en kund som tyckte att jag var "otrevlig bortom rimliga gränser" (hon verkade uppfatta mitt tonläge som ironiskt när jag sade "bonsoir, madame") och ville prata med min chef om det. Helt hopplöst.

Under städningen av stängning så råkade jag även halka i trappan och ramla snett, precis på mitt finger. Det blev en blodblåsa och sedan svullnade fingret upp. Jag grät som en liten bebis men blev tröstad av både chef och kollegor, som tappert skämtade om succéen av "min sista dag".

Ser ni skillnaden?



... Men, jag kunde inte vara ledsen länge, för efter omplåstring och många bises så stack jag över till baren mittemot. Där skulle jag och mina kollegor mötas upp för en sista kväll tillsammans.




Flera annulationer (som vanligt) men ändå blev vi ett gäng, och på bilden nedan skådar ni (från vänster) Loïc, mig, Aurélien, Éric, Diana, Hadjer och Félix.




De drack alkohol, jag drack cola, vi snickelisnackade, Félix hade två vänner som crushade på mig och försökte ragga upp mig men jag satt mer insjunken i mobilen och chattade sporadiskt med Maxime....

Sedan beställde jag in en stor dessert till mig själv, som jag suktat över ett långt tag. En karamell-banana-split!



Vaniljglass, karamellglass och chokladglass, banan, karamellsås och grädde. 

Mmmmm....

Jag kände mig euforisk, toklycklig och samtidigt jätteledsen. Det har varit en fantastisk sommar - jag har mått som en prinsessa; levt, skrattat och älskat. Jag vill inte lämna allt detta, men samtidigt ser jag fram emot att komma tillbaka. 

Lite efter midnatt insåg jag att det var dags att gå hem - morgondagen skulle bjuda på ett kortare hejdå vid PAUL, inköp av flygplansmatsäck och många bises. Så nu sitter jag här, slår igen laptopen och ska strax ila iväg till flygplatsen. Hej då, Paris. 


tisdag, augusti 23, 2016

Restaurangen med pool, staty och guldtoaletter

Söndagen, två dagar innan min avfärd, så bjöd min kollega Aurélien mig på en middag. Vi gick promenad från jobbet och hamnade på Hotel Westin, som visade sig vara...

... Hur jädra pampigt, rikt och påkostat som helst?! 
Jag kände mig som rena slummen som traskade in med hängselbyxor och tygpåse över armen.




"Pourquoi tu ne m'as pas dit qu'on ira quelque part super stylé ?! Je mettrais une belle robe quand même!" (Varför sade du inte att vi skulle till ett superlyxigt ställe? Jag hade åminstone satt på mig en klänning!) fräste jag lite skämtsamt när vi blev satta i ett rum med en pool och staty i mitten.




Bland det första jag gjorde var att besöka toaletterna. Det är alltid en bra måttstock för att se hur fin restaurangen verkligen är. Och den var broderad i guld, herre min jesus.




Alltså o-m-g vilket palats. Aurélien beställde in en förrätt, men jag insisterade både en och två gånger på att enbart ta varmrätt + dessert. Han beställde i alla fall in foie gras med ärtpuré till sig själv.




Min huvudrätt blev en fisksoppa med bläckfisk, fänkål, saffransaioli och lite annat sofistikerad grönkrafs.




Själv beställde han in torskrygg med tomatsås och en bönsallad med chorizo.




Till dessert tog jag en moderniserad Paris Brest - två små choux fyllda med pralinkräm på ett saltat kex, med nötglass, choklad och karamellsås.




Aurélien tog en lakritspannacotta med jordgubbssås. I en glaskupol, dra på trissor.




... Och det var så nedrans gott, så ni kan inte veta. Rätterna var visserligen minimala, men så välpreciserade, välkomponerade och så vackra. (Jag älskade allt förutom jordgubbsdesserten).




När vi var klara och ätit upp hade det redan mörknat, och sedan tog jag och Aurélien en promenad hem till mig. Det var en trevlig kväll oss kollegor emellan, där vi kunde prata om allt som hänt på jobbet på sista tiden.


Idag är det min sista arbetsdag, och sedan min fest på kvällen med alla kollegor. Jag ser fram emot att träffa dem alla och fira, och jag ser fram emot att återse Maxime när jag återvänder till Sverige (vi har bokat en resa den 25-29 augusti!!!), och jag försöker se saker positivt.

måndag, augusti 22, 2016

Vill inte hem....

.... Nä...



... Kan jag inte bara få skippa det?




Idag är min sista dag vid glasståndet. Efteråt ska jag äta crêpes med JP och fira att han ska flytta till Canada i oktober.
Imorgon är min sista dag på jobbet, punkt. Efteråt ska vi ha en stor fest i baren mittemot, och jag ska beställa världens största glass.
I övermorgon åker jag från Paris vid elva på förmiddagen.

söndag, augusti 21, 2016

Croissanter i öronen

Igår när jag gick till jobbet klädde jag mig i vitt och propert och anammade en glassdag i regnet. Till en början var jag lite butter eftersom jag förutsåg ledan jag snart skulle uppleva, men när jag väl kom till jobbet fick jag en present..!




Loïc hade fixat mig ett par örhängen, som hade formen av två små croissanter!




Se bara, de är bedårande!




Jag satte genast på mig dem, och sprang omkring och visade alla mina kollegor mina fina croissant-örhängen. Skickade bilder till Maxime och svärmade.




Och hur bra passar de inte arbetsuniformen?




"Maintenant ca se voit que t'es là meilleure vendeuse de PAUL!" (Nu syns det att du är PAULs bästa säljare!) skämtade Loïc, och jag kunde inte neka.

Sedan kom JP på besök och stannade nästan en timme - vi snackade om dejter vi haft på sista tiden, smakade glass, berättade skämshistorier och tog selfies. Och jag visade mina örhängen, så klart. Jag tänker använda mina nya favoritörhängen varje dag nu.

(ps. sålde typ ingen glass alls på hela dagen. ds. ps2. det var okej för att jag hade fina örhängen ds2. )
(ps3. och vet ni att jag kanske får franskt sällskap till Stockholm redan den 26 augusti?! ds3.)


lördag, augusti 20, 2016

Burritos, rosenträdgård och 1 mil till

Onsdag - min allra sista lediga dag i Paris, så klädde jag mig återigen i min Poccahontas-klänning och förberedde mig på vad dagen än nu skulle erbjuda. Först visade det sig bli tvätt, då jag spenderade 1,5 timme hos JP med att babbla, hjälpa honom med engelskan, tvätta kläder och ketchupa.

Därefter hade jag planerat en promenad, men eftersom jag redan traskat 2 mil igår kändes det i vaden.




Istället satte jag mig på min favoritbänk i parken och läste en bok jag fått låna.




Men bara två timmar senare hade jag och Loïc bestämt att testa det nya mexikanska stället nära jobbet. Jag mötte upp honom när han slutade jobbet (andra dagen i rad jag är på jobbet när jag inte jobbar.....) och vi traskade dit direkt.




Och beställde varsin burrito! Det påminde lite om subway, det här stället, i och med att man väljer bröd, vilket sorts ris man vill ha, vilka bönor, vilket kött/vegetariskt alternativ, vilka grönsaker och vilken sås. Och så BAM - burrito!



... Som dessutom var tokgod. 


Råkade göra en video.




Eftersom varken jag eller Loïc hade några planer efteråt så frågade jag skämtsamt om han ville ta en promenad hem till honom (säg en mil, lite mer)... Han svarade positivt till svar, och då bar äventyret iväg! Ut mot de södra förorterna av Paris!








När vi började närma oss L'Haÿ à Roses där Loïc bor, så var man tvungen att gå upp-upp-upp. Jag fick syn på Eiffeltornet och tog en bild.




Och gjorde en till video, så att ni skulle kunna se tornet bra.




Sedan gick vi förbi Roseraie de l'Haÿ, och han frågade om jag ville gå in. Ja, det vill jag! utropade jag och började genast berätta historier om min farmor och hennes blom-mani. Hon fyller ju dessutom år imorgon (grattis farmor, jag älskar dig!).








Så efter tre timmar, 1½ liter cola zero, 2 liter iste och tre kisspauser var vi äntligen framme hos Loïc. Han tvingade mig vänta utanför i tio minuter medan han tokstädade, för han hade inte förväntat sig besök. Medan jag väntade så selfie-ade jag mig utanför.




Vi hängde hos honom bara några minuter, åt en glass och vilade benen. Klockan var ju trots allt över 18 och jag ville komma hem lagom till middag.

Hemma hos mig blev det baguette-middag i bakgrunden till Devious Maids.




Och sedan åt jag bakelser och nutella till dess att jag fick ont i magen och ångrade att jag beslutat mig för att äta dessert. Då gick jag och lade mig istället.