Lösenord

onsdag, juni 28, 2017

Pizza Hut-frukost, hångel i spöregn och chokladrecensioner

Igår var vår andra semesterdag tillsammans i Paris, och denna morgon hade vi ambitiösa frukostplaner. Vi båda var omättligt sugna på Pizza Hut, och bestämde oss för att återinviga en gammal tradition och äta där. Helst så fort som möjligt. Det fick bli frukost, helt enkelt!

Först hade vi tanken om att vi skulle börja dagen med tre-rätters på Pizza Hut, och började således med förrätt. Det blev mozzarella breadsticks, och alltså mmmm.... Varmt nybakt bröd med smält mozzarella inuti. 


Sedan var vi igång! Medan korsordet cirkulerade i våra huvuden beställde vi och fick slutligen in dagens varmrätt; Pepperoni-pizza med ostbollar till kanter.


 .... Och sen..... var det inte tal om efterrätt. Vi var övergödda så det bara skrek om det. Vi bestämde oss istället för att ta en promenad runt i Paris, och se var dagen skulle ta oss.


Emil tog makalöst fina bilder. *hjärtögon-emoji*


 Det var inte alls lika varmt som dagen innan, utan var nu mulet och runt 23 grader. Alldeles perfekt faktiskt. 


Sedan fick jag försmak och ledde oss upp till 19e arrondissemanget, och en park jag och Emil länge pratat om att besöka. Parc des Buttes-Chaumont. På vägen dit började det regna, men vi hade ett paraply och en promenad i regnet var ingenting som störde oss.


Det är en så ofattbart vacker park. Full med kullar och dalar, vattenfall och grottor, broar och utsiktsplatser... Emils kamera gick varm!


Typ såhär!


Bland annat på mig också. Här är jag. 


 Vi undersökte grottan och vattenfallen... 


Alltså! Kolla! Det ser inte ens ut som Paris?!


En tönt fastnade på Emils kamera när jag var upptagen med min mobil.


Men vi gottgjorde det med en *ROCKING* het selfie. Alltså kolla modellparet!!!! 


Sedan fortsatte vi uppåt i parken, och kom upp till utsiktsplatsen. *no caption needed*



När vi stod där under skydd så tilltog regnet och det började spöregna. Vi tittade på varandra och båda tänkte samma sak. "Ska vi ut och hångla i spöregnet?".

Vi lämnade paraplyet, sprang ut i regnet och kysstes. Vi kysstes medan vatten slog mot marken, rann ned över våra ryggar, fläckade ned Emils glasögon, rann ned över panna och kinder på oss. Vi stannade upp och jag log så att mungiporna låg uppe vid öronen, vi skrattade och sedan kysstes vi lite till. Det ögonblicket kände jag mig så förjävla kär. 

Sedan hämtade vi paraplyet, helt dyblöta från topp till tå, och så sade jag "nu åker vi hem". När vi gick skalpade det i skorna och i stegen hördes "splatt splatt splatt". Emil insisterade på att ta en selfie, och jag sade inte emot. Det här ville jag verkligen minnas.


Det var aningen längre till métron än vi tänkt oss, men slutligen kom vi innanför dörren till studion med kläder klängandes som korvskinn över våra kroppar. Direkt tog vi en gemensam varm dusch och lade oss i sängen och avslutade filmen vi påbörjat dagen innan. Emil somnade och medan han låg där och snusade bakom mig så nöjde jag mig med att vila ögonen och uppskatta ögonblicket.

Så här såg rutten ut vi gått.


När han väl vaknade upp var han sugen på choklad. Vilket passade sig väl, för vi har faktiskt ett chokladprojekt igång! Vi har bestämt oss för att testa minst 10 olika Milka-sorter nu under dessa tre veckor, och recensera allihopa!


Här har vi de första tre kandidaterna!
Mina betyg - Milka Granola: 7/10. Milka LU: 6/10. Milka Oreo: 7,5/10.

Resten av kvällen låg vi i sängen; Emil spelade på sitt 3DS, jag bloggade och så lyssnade vi på podcasts.


tisdag, juni 27, 2017

Pariserhjulet, aligot och ett upplyst Notre Dame

På måndagsmorgonen vaknade jag upp alldeles för tidigt i relation till tiden vi gått och lagt oss (somnat 3 och vaknade 7). Jag låg och ugglade i en halvtimme innan jag fick nog och började störa Emil. Han uppskattade inte mina väckningsförsök så värst....

I vilket fall fick jag snart upp honom på fötter, och vi bestämde oss för att gå och äta frukost-pique-nique i Jardin du Luxembourg. Baguette och croissanter med sylt och nutella.


Det var kalasvackert väder trots att prognosen varnat för mulet. När vi suttit där ett tag och iakttagit människorna runt om oss, så valde vi att fortsätta dagens äventyr.


Vi storhandlade (allt från flingor i form av småkakor, läskedrycker, matvaror till veckan och choklad) och sedan bestämde vi oss för att besöka tivolit i Jardin des Tuileries. Emil ställde sig på en mur för att få en snygg bild av Pariserhjulet. Ser ni hur snyggt hans jeansshorts matchar himlen?!


*såhär blev hans bild*


Han lyckades även snäppa en bild på mig och en och en annan fasad.


Sedan, ska ni höra! Vi bestämde oss lite spontant för att åka upp i Pariserhjulet, som länge stått på vår gemensamma bucket list. Och här snackar vi en framgångsrik idé!


Alltså VILKEN UTSIKT! En utsökt utsikt, skulle jag vilja säga. Jag var toklycklig, fnittrade och i första uppskjutet så tjöt jag till när det pirrade till i maggropen vid lyftet.


Om ni kikar längst ned i inlägget kan ni även få se en liten video om hur det såg ut högst uppefrån Pariserhjulet.

Efter åkturen var jag helt spritterglad, men humöret dämpades med en alldeles för varm och kvav promenad. Lagom till att vi båda blivit trötta på att inte vara i horisontellt läge i studion så satte mitt crêpes-kurr igång. Vi skyndade iväg till crêpes-ståndet och köpte oss varsin nutellafrälst godsak.


*hej kompisar!*


GUUUUD SÅ GOTT DET VAR. Jag har saknat crêpes.. (Hur jag nu kan göra det när jag äter det hela tiden?). Denna gång var det dessutom en extra tjock. degig pannkakor, vilket är precis så jag föredrar dem.

.... Sedan gick vi hem och däckade i sängen i några timmar. Dunkade hög musik i vår gemensamma spotify-lista och laddade batterierna inför kvällens finmiddag. Något vi peppat ymnigt inför: Biff med aligot (ostmos).


Jösses Amalia och alla hennes systrar, så gott det var. Vi åt dessutom vanlig middagstid (kl. 21), vilket gjorde att restaurangen var smockfull. Vi hamnade, otippat nog, bredvid ett annat franskt par och jag buttade in och började översätta menyn åt dem (som inte förstod franska). Vi rekommanderade varmt den rätten vi beställt, men jag blev nästan förnärmad när tjejen knappt rörde ostmoset... Hallå, prioriteringar?!

I vilket fall. Vi betalade för oss och beslutade oss för att ta en nattpromenad runt i kvarteret. Helt plötsligt ramlade vi över Notre Dame, som var så otroligt vackert i nattljuset.


Ett tag stod vi på bron och kikade över Notre Dame medan hon lyste, höll om varandra, kysstes och jag kände att allt jag ville göra var att spara ögonblicket för alltid. För känslan att vara i Paris, den friska nattluften, få krama om Emil, titta upp på en magiskt vackert upplyst katedral... Det kändes nästan overkligt.


Vi gick närmare när Emils fotofingrar kliade ännu mer, och råkade ramla över en eldkastare som gjorde en liten show framför katedralen. Så otroligt skicklig och tufft gjort!

Och här kommer videon med små snippets - mest från Pariserhjulet, men även från middagen och eldkastaren. 


Vi kom hem vid midnatt-någon-gång, och tänkte sätta igång en film. Vi hann däremot bara runt tio minuter in i filmen och hann äta upp varsin Emelie-kaka (åh!!!! SÅ GODA!) innan jag insåg att jag snart skulle slockna. Då stängde vi av filmen och jag somnade nästan bums.

Det var en så fantastisk första semesterdag. En så himla, himla underbar första dag.  (Märks det att jag är toklycklig?)

måndag, juni 26, 2017

Natt-pique-nique vid Seine bland skrikande möss

DAGEN KOM! Efter veckor av väntades blev det till slut söndag, och dagen Emil skulle anlända på kvällen för vår tre veckors långa Paris-semester. Jag tillbringade i princip hela dagen utan lust att göra någonting - förutom att vänta. Jag jobbade ett kort pass på kvällskvisten på boulangeriet, och sedan sprang jag hem och duschade av mig innan jag skulle möta upp mitt hjärta. Så här såg jag ut när jag var klarpiffad.


Jag hade planerat att ta bussen, men i och med att jag blev klar mycket tidigare än jag trott och vädret var *underbart*, så valde jag att ta en promenad upp till busshållplatsen.


Medan jag gick blev jag regelbundet uppdaterad av Emils snapchat om hur hans resa pågick. Åh, jag blev helt pirrig i magen av dessa snaps!


Jag kom fram ungefär en kvart före honom, och slog mig ned och skrev dagbok innan hans buss svängde in på parkeringen. Strax över 22 var klockan, och solen höll precis på att gå ned. Mitt hjärta bultade när jag såg honom gå mot mig med sin resväska - självsäker gång, svängande på axlarna och med stadig blick.

Så kom han fram, och vi kysste varandra så som vi pratat om i flera veckor. Att möta hans läppar med mina var som en dröm - jag överdriver inte ens. Det var en så obeskrivlig tillfredsställelse att äntligen få kyssa honom. Så overkligt. *lycklig tjej*

Vi tog métron hem och lämnade av hans resväska, och sedan pilade vi iväg till favoritpizzerian och köpte med oss två pizzettas à emporter (take away).




Jag hade nämligen föreslagit - eftersom klockan redan var över 23 och restaurangerna höll på att stänga - att vi skulle gå ned till Seine och äta pizza-pique-nique.  Genialisk idé, visst?

Vi gick ned till Île de la Cité och letade hungrigt efter en plats utan för stark pisslukt, bra utsikt och inte för befolkat. Det var förvånansvärt mycket folk ute för att vara söndagsnatt. Till slut hittade vi en plats och slog oss ned.


Vi satte oss ned på en filt, satte oss med varsin pizzakartong i knäet. Snart märkte vi att i parken bakom oss härjade en helt bunt möss och råttor, som pilade omkring, gnydde och skrek åt varandra. Mössens högljudda nattbestyr hindrade oss däremot inte från att äta pizza, pussas mellan tuggorna och prata. Vi diskuterade olika saker vi tände på hos det motsatta könet, om saker som inte attraherade oss och vår "typ" rent generellt.

När pizzorna var uppätna hann vi även med en liten hångelsession i nattmörkret, till bakgrundsljuset av Seines skvalpande och de skrikande mössen.

Därefter gick vi hem i natten, belägrade oss i min studio och somnade inte förrän klockan tre på natten. Det fanns alldeles för mycket ivriga känslor mellan oss för att kunna somna på en gång.


... Och det var så vårt tre-veckors Paris-äventyr började.