Lösenord

torsdag, augusti 17, 2017

The Grilled Cheese Factory

Det här med att vara ivrig och nervös inför framtiden - ja, det har gjort att mitt dygn blivit lite annorlunda. Efter att ha försökt sova mellan 23-05 men snarare legat klarvaken och stirrat på taket så somnade jag slutligen och var tvungen att SLITA MIG UPP ur sängen vid 10 för att inte bli helt omställd. Jag var emellertid rätt seg, och det tog fram till klockan 15 (med bloggning, dusch, facebook, småstädning och annat smått&gott) innan jag var helt redo att ta mig ut.

Men när jag väl är redo.. Då är jag THE BOMB.


Nä, skoja bara. Men kände mig faktiskt som a million dollars. (speciellt som Emil överröste mig med komplimanger så jag kände mig tio gånger snyggare därtill).

Sedan gick jag ut! Jag visste att bara tre timmar senare skulle jag möta upp Loïc på hans önskade nya middagsval, och då ville jag få några steg därmellan.




Men i sanningens namn orkade jag knappt gå två timmar innan jag kände mig helt slut i benen och satte mig ned på en parkbänk och vilade mig. Här tänkte jag sitta fram till middag, beslutade jag.


Sagt och gjort - en timme senare var det middag. Loïc och jag möttes upp där han hade bestämt - nämligen hit. The Grilled Cheese Factory. Jag var så ivrigt att jag pinkade i brallorna, för om det är något jag varit sugen på på sistone, så är det mac'n'cheese. Ni vet, alla instagrambilder och videos på facebook kryper under skinnet på mig, och nu ville jag inget hellre än att få mig lite smält ost.


Vi gick in, beställde och satt sedan lågmält och pratade. Det var ett liten annan sorts dejt denna gång än tidigare, eftersom Lolo var väldigt ledsen över en sorglig sak som hänt. Det visste jag om sedan innan (och har stöttat honom med dagliga enkla hjärtan i chatten) och nu ville han prata av sig lite, och sedan bara äta god mat och låtsas som ingenting.

Och det kunde jag, säg! Se bara, så finurlig jag ser ut!


Jag beställde en halv grilled cheese med cheddar och mozzarella, och sedan en låda mac'n'cheese. Ååhåååhå, mina smaklösar sjöng hallelujah, för jösses, vad jag varit sugen på det!


Alltså makaroner och ost och en halv smält-ost-smörgås. Livet blir knappt enklare eller godare. Loïc höll med till 100%, och sedan diskuterade vi varför allt det goda i världen alltid ska vara dåligt för en.


Sedan gick vi hemåt, diskuterade och jag fotade. Bland annat en man med en gris som ett husdjur, som han gick runt med i koppel. Det var förhimla knasigt, tyckte både jag och Lolo.


Han släppte av mig hos mig, men innan dess bokade vi en dagsdejt nästa onsdag. Vår absolut sista kompisdejt innan jag flyttar hem till Sverige igen....


Som ni ser blev det en relativt lagom runda idag (tack vare ömmande ben och dålig sömn).

Väl hemma kopplade jag upp mig på Skype och då uppdaterade Emil mig på hur det går att rusta upp sin lägenhet inför försäljningen. Hör ni - saker är i rullning!!! 

Och idag.... Idag ska jag åka en dagstripp till Normandie! Det blir en heldag i staden Rouen, där jag ska se på kyrkor, äta crêpes och promenera! Wish me luck!

onsdag, augusti 16, 2017

Mitt första hem är i 17e

Här ska ni få se! Här i förrgår hade jag en toppendag, ska jag berätta för er! Jag vaknade upp, alldeles lagom i tiden (runt 9-10, känns både lyxigt men inte slösaktigt!) och satte på mig tyg på kroppen. Det var 21 grader, sol med lagom moln och vindstilla.


Jag ville ta mig en långrunda denna dag, och styrde stegen norrut. 


När jag tog den här bilden slog det mig: Från och med idag, så är Paris mitt i 9 dagar till. Enbart ynka 9 dagar, av totalt 205 dagar. Jösses, Paris, vad du givit mig mycket under denna tid. 


Dessutom tog jag givetvis bilder och snaps på utvalda fordon som fick mitt hjärta att klappa lite hårdare.


Jag kom snart över floden och upp i 8e.... 


... och senare upp i mitt absoluta favoritarrondissemang, 17e! Det var här jag först upptäckte Paris när jag var 20 år gammal, och här jag bodde under mina första tre resor. 17e kommer alltid kännas som där Paris först var hemma.


Fick nostalgi när jag gick i gamla kvarter, och bland annat förbi den hyrda lägenheten där min syster och jag bott under vår första utlandsresa ihop...


Så traskade jag bara på. I den riktning jag önskade och ville just den minuten.


Fastnade i denna lilla återvändsgränd. 




Slutligen började jag gå tillbaka söderut, för nu började benen bli lite ömma och jag började bli hungrig. 


Men på vägen var jag tvungen att stanna och handla. Lite av sådant som kroppen behövde, helt enkelt. Saft, glass och ost. 


När jag skissat ut allt så blev det mycket längre än vad jag trott, på lite mer än 4 timmar. Jag måste gått rätt snabbt, i och med att det känns som att längden på detta är 5 timmar. Hm. Mysterium.


Sedan åt jag bröd (åh, franskt bröd!) till middag med goda pålägg, svärmade med Emil på sociala medier, tittade på en riktigt härligt kvinnohöjande rom-com och drömde om framtiden.

Jag drömde så starkt om framtiden och att eventuellt flytta ihop med Emil, och visningen på söndag, att jag blev lyckligare och lyckligare, ivrigare och ivrigare och det fick pulsen att stiga så att jag hade svårt att somna. Jag låg och vred mig mellan 23-05, och somnade otroligt sent. Tänk, vad lite framtidsiver kan göra.

Så jag är trött, men glad ändå, för ikväll ska jag ut och äta med Loïc!


tisdag, augusti 15, 2017

Ett spontant lånelöfte

Här iförrgår hade jag och Emil en dag ägnat åt dejtning på distans. Ni vet, det där vi utövar regelbundet på Skype. Vi började dagen med att vakna, prata, sedan ta en paus och blogga/spela, prata lite till...
 
När vi pratar numera handlar det till 98% om hur det ska bli när jag flyttar till Sverige igen. Vad vi ska göra första helgen, vilka restauranger vi ska besöka, äventyr vi ska uppleva, resor vi ska göra, maträtter vi ska laga och så hur vi ser på att eventuellt flytta till en egen bostad...

På eftermiddagen så tog jag en kort promenad runt kvarteret, pratade med farmor i telefon och köpte frukt till kvällens fruktsallad.


När jag kom hem igen fortsatte Emil och jag vår dejt (nu tillsammans med både banan, äpple, hallon och kiwi) och så lekte vi på Hemnet. Det är något vi gjort på senaste tiden, lite för att se marknaden när vi själva vill flytta till ett gemensamt, lite större boende.

Helt plötsligt finner vi en annons om en bostad som både han och jag taggar till på. Det ena ledde till det andra, och rätt som det är sitter vi och fyller i en blankett för lånelöfte hos en bank - bara för att se. Och se på fan om det inte inom minuten beviljas, och att vi nu har ett stadigt lånelöfte och kan buda på vilken lägenhet vi vill.



*det rörde givetvis upp en hel del känslor* #emoji-overload

Och så mailar jag mäklaren om nämnd bostad och Emil planerar in att gå på visningen. Se på fan.

På tal om att våga prata och satsa på framtiden... Jag menar, jag är ju (inte helt obekant) helt pangkär i Emil och det finns något med honom som gör mig modigare än jag egentligen vill vara. Att våga tro på att det faktiskt kommer att fungera. Men trots detta så tror jag inte det finns någon som är så pass romantiskt modig som han är...



Och det älskar jag med honom.


måndag, augusti 14, 2017

Musée Rodin och en efterlängtad baguette

I lördags var min första dag efter två lealösa dagar tillbringade i slö apati. Trots att jag egentligen var lat nog att enbart ligga i sängen även en tredje dag, så insåg jag att jag var tvungen att röra på påkarna. Plus. Det är ju Paris, hallå!

Och jag hade inte fel: Direkt när jag kom utanför porten och möttes av Paris-luften, fasaderna, ljuden... Så vaknade jag till liv och kunde inte hjälpa att fånle. En lycklig, harmonisk, lugn känsla spreds sig genom hela kroppen och jag blev återigen påmind om hur stark min kärlek är till den här staden.


Beundrade bekanta vyer.




Paris i augusti är så ofattbart tyst, och lugnt. Alla fransoser har åkt iväg på semester, och staden ligger som i lä. Det är något av det jag älskar med Paris, och påminner mig om detta citat:


"Folk frågar mig varför jag stannar i Paris under augusti; det är ju ingen där. 
- Det är ju precis därför jag stannar, säger jag."



Till slut kom jag fram till vad som skulle bli dagens aktivitet, och som jag velat göra under flera år (men aldrig tagit mig tiden till).
Musée Rodin.


Bara 20 minuter ifrån studion, och så smidigt. Dessutom gratis för mig under 26 år! Så jag kilade in och såg fram emot att beundra både trädgården och skultpörkonsten.


Hela trädgården visade sig vara full av rosor. 


Och vem tänker jag på när jag ser blommor? Jo, farmor. 




Rosor i vitt, gult, rosa, orange och så rött. 




Så ramlade jag förbi Tänkaren, minsann! Han verkade emellertid lite upptagen.... 




Jag gick runt det lugnaste och långsammaste jag kunde, andades in luften och njöt av att det var så folkglest.  


För ibland känns Paris verkligen som att traska runt bland kulisserna till en film.


Ena delen av trädgården hade redan tänkts av torra, bruna löv, och det fick mig att tänka på hösten. Igen gick jag en varm känsla i kroppen, för hösten i Paris är min absoluta favorittid. Jag lekte att det var höst.


Så skulpturerna!


... som jag inte kunde hjälpa annat än att ha lite kul åt. 


 (obs! no offense mot Rodin #respect #jaghadeintekunnatgöradembättre).

 Så fick jag inte missa att ta en stroll inne i museebyggnaden. Inte för att insidan av museer intresserar mig så särskilt (så kulturell av mig är jag inte), men jag gillar alltid arkitekturen och interiörer av mäktiga byggnader. Mer än själva konsten inuti, liksom.


Det blev en snabb visit där, där jag kollade på byster av unga kvinnor och tog en smygselfie i en enorm mäktig väggspegel med guldram.


 När jag kom ut började magen kurra - det var första gången sedan innan jag fått "the munchies" för två dagar sedan! JAG VAR ÄNTLIGEN HUNGRIG IGEN! (det är så jobbigt att trycka i sig mat när en inte är hungrig).

Och för att fira...Så köpte jag med mig en baguette hem. Åh, älskade, saknade, efterlängtade baguette!


Väl hemma hade jag och Emil middagsdejt med smörgåsar båda två, och sedan när vi lagt på så låg jag mest och såg på Netflix och saknade honom. Saknade honom så jag blev alldeles lättirriterad, rastlös och sentimental.

Runt 23-tiden ringde jag upp honom i telefon utan riktigt något att säga, men det slutade med att vi låg fram till klockan 3 på natten och hade känslosamma samtal som både rörde våra olikheter, värderingar, tidigare erfarenheter och tankar kring dessa. Hela den sista timmen låg vi endast och betonade hur mycket vi saknade varandra, och hur vi båda ser så fram emot att jag ska flytta in hos honom den 25 augusti.