Lösenord

tisdag, juni 25, 2013

Mitt hemliga tatueringsäventyr


Igår hade jag bokat en nervkittlande tid för att - för första gången i mitt liv - känna smärtan från en tatueringsnål på huden. Jag hade funderat på detta lite av och an i lite mer än en månads tid, och nu kändes det som hög tid.

 Jag kunde inte få fix-idén ur huvudet!


Min syster skulle vara med på hela kalaset och se mig smärtas,
och vi slog två flugor i en smäll och tog en frukostfika innan. (Recension kommer givetvis senare).
Spännande är också att ingen annan vet om det, förutom två av mina vänner. Min far, Martin, farmor och farfar och de flesta av mina bekanta har fortfarande ingen aning.




Efter frukosten, men innan tatuerandet skulle ske, så spenderade vi emellertid lite tid i Högalidsparken, i den vackra grönskan. Där högläste jag första kapitlet ur "Torka aldrig tårar utan handskar" och så satt vi och spelade Quizkampen gemensamt.



---

Snart var det däremot dags att ta sig vidare mot tatueringsstudion. Väl där visade jag min skiss som jag ritat, och som jag gärna ville ha på vänster underarm.

Att sitta och vänta i lädersofforna var som att erfara oron inför ett tandläkarbesök - fast gånger tusen.




Så här förväntansfull kände jag mig när vi satt och väntade..
Tatuerare: "Ge mig bara fem minuter, så etsar vi fast den rackarn!"


Ehehehe...


Jag hade sprängladdade förväntningar om hur fasansfullt ont det skulle göra. Så äckligt, förskräckligt, traumatiskt, svimmningsberättigande ont. Lite som att föda barn och ha cancer samtidigt, typ. Jag tänkte mig att desto ondare jag tror att det kommer göra - desto mindre ont kommer det upplevas.

Så till en början gick det helt okej. Bra plan, Emelie!


"Vodka on the rocks, please. Shaken, not stirred."


... Fast ju högre upp på armen han klättrade, desto värre blev det.. Aj.. Ehehe..




Här uppenbarar sig motivet... 
Ett litet Eiffeltorn som pryder min underarm.





En påminnelse om Paris och hur mycket jag älskar staden, en påminnelse om den bubblande känslan vid enbart tanken, om glädjen jag erfar när jag promenerar bland parisiansk arkitektur, om förälskelsen när jag kysser Martin vid Eiffeltornet, om smaken av de underbara crêpesen och bara.. Den här lyckan.








Nu kommer jag aldrig att glömma det. 
Nu kommer jag alltid att bära med mig det - en påminnelse om den här känslan som Paris gett mig (och fortfarande ger mig).




10 kommentarer :

  1. Vilkket sött litet torn!^^

    Tog du studielån när du flyttade hemifrån? Bor du i studentlägenhet eller vanlig lägenhet?

    SvaraRadera
  2. Vad fin den blev! Och vad glad du måste bli när du beskådar din underarm, sådär pirrig och förväntansfull som om resan vore hur nära som helst! Åh, så fint!

    SvaraRadera
  3. Men shit vad cool! O så himla bra motivering! O lagom spontant =) (... men på den fronten har jag nog ingen utsago säga som spontanköpte Folke!).

    Tänk en dag om du känner dig lite nere, då kan du bara blicka ner på din arm och så är du genast på topp igen =)

    Har Martin några tatueringar?

    Trivs du fortfarande som fisken i vattnet på ditt jobb?

    SvaraRadera
  4. Åh, toppenfint! Var din egen skiss den de tatuerade eller fixade de till den? :) Vad tyckte Martin då?? Blev han chockad?! Gör det ont nu efteråt?

    Ja, alltså, det var en bra relation tills de dåliga sidorna uppdagade sig, haha ;)

    SvaraRadera
  5. Men åååååh så himla fint!

    SvaraRadera
  6. Shit vilket fint litet torn, förstår att det betyder mycket för dig att ha det där. Antar att Martin vet om det nu? Vad var hans reaktion? :)

    SvaraRadera
  7. Haha, okej såå spontant var det kanske inte heller! Sen hade jag mkt "tips från coatchen"-hjälp i min kära pappa!

    Hoppas den bubbliga känslan inte försvinner! Fast det kanske blir som en kärleksrelation? Nu är du i förälskelse-fasen; som sen om ett tag övergår i den vanliga "bara kär"-fasen? Vad tror du?

    Um gottes willen, nejnej, fransosen är som en bror för mig! Eller som ett barn kanske, han är som sagt lite... eljest!

    SvaraRadera
  8. Åh vilken fin tatuering! Den måste du vara sjukt stolt över! :)

    SvaraRadera
  9. Nej men ååååhhh, så fruktansvært fantastiskt fin!!! Kan bara tænka mig hur nøjd du ær :D [synd att du tyckte det gjorde ont bara^^]

    SvaraRadera
  10. Åh, vilkn fin! :)

    Tänkte fråga dig, du som varit i Paris: ungefär hur mycket pengar behöver man ha med sig? Jag och min pojkvän ska dit i augusti, fredag-måndag och jag vet inte riktigt hur mycket jag behöver lägga undan... :)

    Kram

    SvaraRadera

Tack, nu gör du mig glad!

(Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du ha svar, så skriv gärna emailadress här!)