Här är dem, mina små monster:
Adrien, 3 år, och Valentin, 5 år. De är ena riktiga vildingar, ska ni veta.
De är energiska, helgalna, frustrerande, färgsprakande, nyfikna, obstinata, älskvärda, envisa, lekfulla, skrattkära och helt och hållet underbara.
Dagarna med dem går upp och ner; Ibland går det hur fint som helst, och andra dagar vill man bara dra täcket över huvudet och inte vakna mer.
Ibland är det rena skärselden att få dem att få i sig middagen, medan de andra dagar äter rätt glatt och inte alls kastar mat omkring sig som huliganer. Ibland är badet en ren havsstorm, medan det andra dagar är en härlig plasklek. Ibland pratar de glatt om vad de gjort på skolan timmarna innan, men ibland är det ett buttert "je vais pas te dire!!". Ibland är vistelsen i parken rena krigszonen, medan den andra dagar innebär ett återkommande och hjärtevärmande kramkalas.
Så är det alltså, med mina små monster. Mina absoluta favoritmonster.
Ser ut att vara världens sötaste ungar, fast även sånna kan ju vara riktigt tvärtemot och jobbiga ibland hehe. Tänker + saknar direkt min lilla Fralla när jag ser den bilden, gah. (Önskar så att man kunde teleportera sig överallt och att restider inte existerade liksom!)
SvaraRaderaKlart jag hänger kvar! Tycker att ditt år som au-pair verkar så himla spännande, och är så sjukt impad hur du lärt dig franska bara genom eget driv. Det är ett himla knepigt språk tycker jag.
Jag vet! Så himla miss-time:at att jag flyttade hit när du flyttade härifrån ju.. Blir nog kvar till i maj så om du vill ta en kaffe (eller visa mig den där kladdkakan på fåtöljen!) hör av dig om du har tid när/om du hälsar på hemma något.
Ha en fin tisdag, kram!
Vad fina de är, Valentin och Adrien! Jag funderar på hur ni har det i parken nu när pojkarna inte längre kan leka med sina vänner efter deras USA-flytt. Brukar ni leka själva eller har pojkarna hittat nya kompisar att umgås med?
SvaraRaderaKarin: Åh, de leker minsann jättebra själva (med lite hjälp från mig ibland), både med nya vänner eller andra skolkamrater. Värre var det innan la rentrée, skolstarten, när de nästan var de enda två barnen på lekplatsen..
SvaraRaderaSå fina de små pojkarna! Verkar på ett sätt så mysigt med yngre barn.. mer gosigt... :D
SvaraRaderaword. det är verkligen så aupair-livet är. helt underbart ibland och så otroligt ansträngande och energikrävande andra gånger... Tur i alla fall att de kan vara så söta och snälla emellanåt!
SvaraRaderaså himla fint inlägg :') Kommer verkligen direkt ifrån hjärtat, så himla fint!
SvaraRadera