Cosi, gym och pasta carbonara

Denna onsdag, min sista heldag i Paris, drog jag mig upp tillsammans med Maxime när han fick tvinga sig iväg till jobbet. Helst hade jag legat och kramats med honom i sängen hela dagen, men andra har tydligen förpliktelser. Jag klädde mig likt nedan och poserade i hans stora speglar.

Frukost blev att renskapa det sista ur nutellaburken. (Har ni sett en så finslickad burk förut?). 

Därefter tog jag mig ut på en promenad in mot 6:e arrondissemanget. Jag skulle nämligen möta upp en god vän för en lunch, och ville ta vara på mina sista timmar. Det var kyligt ute, men solen lyste åtminstone, så jag var på riktigt bra humör. Paris var tokvackert.

Särskilt fint var det vid Seine, mittemot Île Saint-Louis... 

Det krävde en lycklig selfie!

Snart kom jag in i mina gamla hoods. 

Så kom jag alldeles lagom i tid för att möta min lunchdejt, på Cosi. Det är ett litet lokalt ställe, på samma gata som PAUL ligger, som serverar de godaste smörgåsarna och salladerna. Äntligen skulle jag få träffa Aurélien igen, som jag inte sett på flera månader.

Jag tog en smörgås med mozzarella, tomat, ruccola, basilika och parmesan (godaste kombon!). Till efterrätt tog jag samma bröd, fast fylld med nutella. Mmmm...

Medan vi satt där pratade vi om vad som hänt på sista tiden, min tid i Sverige och hans påbörjade masterutbildning, om relationer och om huruvida man kan bli blixtförälskad i någon som man bara varit "lite intresserad av" tidigare, helt plötsligt. Varken han eller jag har varit med om det. (Har ni?).

Efter lunchen mötte jag upp min bagar-bästis Loïc igen. Vi skulle åka och testa hans gym!

Efter att ha gjort lite cardio så testade vi några maskiner. Loïc var snäll nog att fota mig i mitt snyggaste, svett-täckta ögonblick.

Efter denna bytte vi om, tog en promenad kring kvarteret och satte oss ned i denna lilla park där solen fortfarande lyste.

Vi hoppar framåt i tiden, efter att Maxime slutat jobbet, jag hälsat Loïc adjö och befann mig helt plötsligt i Maximes kök. Han lagade pasta carbonara till oss till middag.

Han vispade, vispade och vispade och vips så var detta serverat! Pasta carbonara med pancetta, tagliatelle och parmesan. 

Det var ... skamligt smakligt. Verkligen kalasgott. Nästan så att jag inte ville säga något, i och med att jag visste hur smug han skulle bli av det.

Till dessert blev det min favoritglass.

Resten av kvällen tillbringade vi på varsitt håll - jag scrollade youtubevideos och Maxime satt och åt upp sin egen tumme.

Det var en väldigt avslappnat, lättsam och fin kväll. Jag somnade sedan i soffan och blev buren in till toaletten för att kunna borsta tänderna. Sedan drömde jag mardrömmar hela natten om att min syster stängde in mig i ett hus tillsammans med blodtörstiga hundar som ville äta upp mig, och samtidigt kallade hon mig en "fitta". Det var ingen trevlig dröm.

Lika otrevligt som det faktum att jag ska åka hem idag