Paris: Dag 1, Raclette et l'anniversaire de Loïc

När klockan ringde klockan 06:45 så var det som en käftsmäll. Jag gnydde mig ur min halvsömniga mardröm och sedan insåg jag att.. "IDAG ÅKER JAG TILL PARIS!". Då hade jag lite lättare att komma ur sängen, ska ni veta...

Vanligtvis åker jag med SL hela vägen ut till Arlanda, men i och med det hotande snökaoset dagarna tidigare vågade jag inte ta några risker. Jag betalade de dyra slantarna för Arlanda Express och var där på nolltid. Sjukt smidigt.

*flygtradition*

Min bästa franske bagar-vän Loïc mötte upp mig vid flygplatsen. Det var hans födelsedag dessutom, så jag kastade mig över honom och grattade honom. Direkt därefter tog vi oss till våra hoods. Jag stod vid PAUL och Rue de Buci och kände hur lyckopirret spred sig i hela kroppen. Fan, Paris alltså.

Hemma. Det här är hemma.

Jag kramade om och gjorde bises med alla mina kollegor, fick mig en gratis varm dryck och traskade sedan över de få metrarna till Maximes jobb. Han kom ut med ett stort leende och gav mig nycklarna hem till honom. Sedan var han tvungen att gå tillbaka till arbetet sitt.

Loïc och jag tog en promenad genom Paris. 

Trots att det regnade och mulet väder njöt jag av varenda steg, varenda vy, varenda andetag... Vi gick i ungefär två timmar.

Vid 16-tiden sade jag adjö till Loïc och gick hem till Maxime, där han mötte mig strax därefter. Jag tog en snabbare tupplur och sedan gjorde jag mig i ordning för kvällen. Jag skulle nämligen ut och fira Loïc med åtta andra vänner/kollegor.

Först gick vi till en uteservering, belägrade oss under värmelamporna och tog varsin drink. Nykteristen körde cola zero.

... Men när klockan slog 21:30 (alldeles lagom middagstid tycker fransoserna), så fick vi vårt bord för tio personer på restaurangen. Det var dags för raclette!

Hela gänget!

... Men innan maten kom in på bordet var det dags för presentöppning. Loïc kände sig väldigt bortskämd, men såg i alla fall glad ut.

Jag hade slagit in min i julklappspapper. (Det var typiskt svenska saker, såsom Ballerina-kakor, knäckebröd, etc.)

Sedan kom maten in! Racletten bestod av osten, skinkan, salamin och så en bakad potatis.

... och maten gick åt, kan jag lova....

Sedan blev det dags för efterrätt!
Jag tog en Chocolat Liegeois. Alltså en glasskreation med choklad i centrum.

Kalasgod. Och perfekt som avslutning på en god middag.

Vi satt där vid bordet länge - skrattade, pratade franska, åt gott och skämtade om allt möjligt. Loïc var gladaste av alla, kan jag lova. Jag är så nöjd över att jag övertalade Loïc att fira sin födelsedag genom att komma till Paris, och att jag fick vara en del av det. Det var så fasligt trevligt!

Minst lika roligt var det när jag smög in i lägenheten när Maxime inte märkte något - han satt och spelade med ryggen mot mig, med sina headphones på. Jag tassade fram, grep tag om hans nacke och vrålade "WRAAAAAHHH!", varpå han kastar sig fram medan han tittar bakåt och skriker "PUTAIN" (generell svordom). Därefter låg jag i en pöl på golvet och kved och vred mig av skratt.

Bra kväll.