Gissa vem som just kammade hem ett nytt boulangeriejobb?!

Nu, nu mina fina vänner, ska ni få höra! Tidigt på söndagsmorgonen så pilade jag iväg till boulangeriet som ringt mig dagen innan, för nu var det dags för anställningsintervju. Jag var superpirrig, pepp och lycklig och studsade de korta fem minuterna som det tar att gå till boulangieriet.

Det duggade i Paris, men snart, snart såg jag det upplysta lilla bageriet på hörnet.

Jag traskade in, och fick direkt ett glatt utrop från vem jag fick veta var ägaren. Jag introducerade mig, vi pratade om mitt arbete på PAUL, jag gav henne mina tillgängliga datum och vi pratade lite om butiken. Jag frågade frågor om hur det gick till här, och hon tyckte det var mycket meriterande att jag jobbat i bageri tidigare, men mest av allt - att jag pratar engelksa flytande. Helt plötsligt säger ägaren att "ja, men då kan du ju börja imorgon måndag, klockan 7, och sedan på onsdag klockan 11, så lär vi dig allt!".

Jag gick runt i den lilla butiken (som är mycket mindre än PAUL, med ungefär samma sortiment men mycket mindre) och tittade på produkterna.

Det ser himla lockade ut, visst?

Sedan frågade ägaren om jag inte ville komma in bakom disken och se lite hur de arbetar. Det ville jag givetvis, och började fråga om allt från vilket bröd som såldes uppskivat/som helhet, hur de packeterade bakelser, vilka smörgåsar de sålde samt vad deras olika menyer kostade.

Det kom in ett spanskt par som hade svårt med franskan, och utan att tänka efter tog jag över och började prata engelska med dem. Jag såg hur ena kassörskan samt ägaren tittade på varandra och skrattade, och jag hörde en imponerad kommentar om "Écoute comme elle parle !" (lyssna bara hur hon pratar!) när jag diskuterade smörgåsutvaldet på min rinnande engelska.

Efter en halvtimme eller så hade jag fått se hur de arbetade bakom disken, träffat ena bagaren och ena konditorn, sett på hur en kollega gjorde smörgåsar och småpratat lite med kollegan. Hon uttryckte att det allra viktigaste var min engelska och mitt sprudlande humör, och såg fram emot att träffa mig imorgon.

Jag var överlycklig när jag traskade därifrån. 

BARA PIRRADE OCH SKUTTADE OCH STUDSADE I HELA KROPPEN PÅ MIG.

Klockan 7 bara dagen efter skulle jag påbörja mitt nya bageriejobb - denna gång på ett lite mindre bagerie med färre personal, ett lite mindre sortiment och mer lokala kunder. Dagen därpå kunde jag inte jobba (eftersom det är min födelsedag och jag ska ha födelsedagsfest hos Loïc!!) men dagen därefter skulle jag också få arbeta!

Åh jag är så pepp!!! 

Och inte nog med det - idag fyller jag 25 år!