Femmånadersdag med roadtriplista och pizookie

På lördagen vaknade jag upp av mig själv vid sjutiden, och möttes av mjuka omfamningar och sömniga kyssar under ett varmt täcke. Det var en perfekt start på dagen. Körsbäret på tårtan var att det var vår femmånadersdag denna dag. Det skulle vi fira, bland annat genom att göra våra kärleksbullar, som vi även bakade samma kväll vi blev ihop för fem månader sedan. Morgonen började således med bullbak.

Till frukost beslutade vi en gemensam favoritfrukost - amerikanska pannkakor med bacon och lönnsirap. För att piffa till den skivade vi över några bananslantar också.

Det smakade he-a-ven. Jag var så kär att jag undslapp pirrigt fnitter var och varannan minut och hade ett omättligt kyss-sug. Se bara på det där face:et. En så jädra lycklig tjej.

Efter frukosten fortsatte bullbaket, och kärleksbullarna slutfördes. Toppade med vit choklad och en avslutande photo-shoot. Såklart. 

När bullarna var klara tog vi oss iväg, efter ett lite oväntat långt besök på apoteket, och körde iväg i lånad bil. Vi hade en roadtrip med flera destinationer framför oss. Dessutom hade jag och Emil suttit kvällen innan och gjort en egen spotify-roadtrip-lista som jag var mer än sugen på att lyssna på.

Eftersom vi var sena var jag tvungen att race:a fram över motorvägen för att hämta upp min syster på tågstationen i Södertälje, där jag mötte en muttrande Nathalie som inte alls var positivt inställd till vår försening. Oops. Emil tyckte det var riktigt jobbigt att Nathalie till en början var upprörd, men jag sade till honom innan hon klev in i bilen att "oroa dig inte. Jag vet hur Nattis är. Först är hon arg och upprörd, och sen kommer det gå över när jag bett om ursäkt och hon fått vara arg en stund. Sedan är allt bra igen".

Och nog satt hon efter tio minuter och berättade anekdoter från sitt nya jobb som skicklig förskolepedagog. Visste jag väl.

Vi fortsatte vidare till Mariefred, där vi kramade om farmor och farfar och slog oss ned för fikastund.

Vi åt kärleksbullar, pratade om allt möjligt, drack kaffe/te och Emil lekte med Emil. Mannen Emil lekte med hunden Emil, alltså. Eller var det tvärtom?

Sedan blev jag trött och då vilade vi oss lite i soffan. Och tog selfies.

"Hur många selfies per dag tar ni egentligen?" retades min syster.
Jag och Emil tittade på varandra. "Fem eller sex stycken, kanske." Men alla blir ju inte bra. *bevismaterial: bild #2*

Hade förresten ingen bra selfie-dag. Tyckte alla selfies på mig blev förkastliga. Usch.

Vid 16-tiden fortsatte vi vår roadtrip, och nu skulle vi mot Stockholm! I bilen diskuterade vi patologier som ADHD, borderline, schizofreni och manodepressivitet och vips så var vi framme vid Heron City. Där kramade vi Nathalie hejdå som skulle vidare och äta thaimat, och själva skulle vi äta...

På Pizza Hut. Ofc.

Dessutom har de nu börjat med ostbollarna som kanter även här i Sverige! De kommer ikapp här..! (Tur att det redan finns en ny sorts ostkant i Paris som jag och Emil ska testa nästa gång han kommer på besök #alltidstegetföre).

Och äntligen. äntligen, det vi väntat på... Att få testa en riktig pizookie!

En gigantisk varm kaka med vaniljglass, chokladsås och kolasås. Vi var... så taggade.

Och så en video på det!

Slutligen åkte vi hem genom ett mörkt Sverige, och jag blev uppriktigt ledsen när resan efter lite mindre än 1,5h redan var över. Jag hade helst önskat sitta där i bilen och lyssna på musik och hålla hand hela natten ut. 

När vi kom hem låg vi och viskade till varandra i sängen och utvärderade dagen och de fem månader som varit. Tänk er. För fem månader sedan hade jag ett helt annat liv. Och nu har jag sökt jobb i Nyköping, är monogam och funderar på att flytta ihop med en kille jag är helt tokförälskad i. Det är ofattbart... men underbart. Så mycket kan hända på så kort tid.