Au revoir, Paris

Sju månader har passerat, och nu är min Paris-era slut. För den här gången.

Jag kan knappt beskriva hur det har känts att få tillbringa sju månader till av mitt liv i denna stad. Totalt två år sammanlagt nu. Men jag kan försöka:

Nervkittlande. Tryggt. Pirrigt. Sorgligt. Lyckligt. Hoppfullt. Hopplöst. Euforiskt. Förtvivlat. Sprudlande. Magiskt. 

Jag har skrivit och avslutat mitt examensarbete. Jag har upptäckt nya promenadstråk. Jag har utvecklat min franska. Jag har umgåtts med lojala vänner, och funnit nya. Jag har sökt och fått anställning. Jag har ätit nybakta baguetter, crêpes och pizza. Jag har skrattat och jag har gråtit. Jag har imponerat och jag har gjort bort mig. Jag har saknat, längtat och svärmat, kramat, hånglat och kysst. Jag har upplevt mitt livs kärlek i mitt livs kärlek. Jag har suktat, suckat, svurit och svärmat. Jag har känt livets lycka spritta i hela kroppen.

Men nu måste jag säga adjö för den här gången. Jag ska påbörja ett nytt kapitel i mitt liv. Ett liv med min första egenägda lägenhet, första bil och första högutbildade jobb. 

Au revoir, Paris. Jag kommer snart tillbaka - lita på det.