Vår ett-årsdag

Nu, mina raringar, mina vänner, ska ni få höra om ett av årets bästa dagar. Med stor sannolikhet den bästa. Den 22 november vaknade jag nämligen upp till dagen då jag och Emil varit ihop i ett helt år. Det känns så ofattbart och obegripligt, att tiden gått så fort..! Sedan känns det verkligen inte som ett år heller (kanske för att 7 månader var långdistans?), men i praktiken har det gått två. Jag menar; vi har redan köpt ett bo tillsammans?!

I vilket fall som helst. Jag vaknade upp först, gosade in mig under Emils arm och kramade honom till liv. Sedan satte vi på ett avsnitt av en serie på datorn i sängen medan vi sträckte på oss. Vid 10-tiden började vi bli hungriga, och då satte vi igång att göra en lyxfrukost!

Amerikanska pannkakor med bacon, lönnsirap och banan, såklart!

Att sitta där i vårt nya kök, äta de fluffigaste pannkakorna jag lyckats grädda, hälla på sirap, skåla med gaffeln och säga "Tänk. Nu har vi varit ihop i ett helt år". Det var omöjligt att inte fnittra sådär fånigt och lyckligt som man gör när man är kär.

När vi ätit upp var det presentutdelning. Jag fick först en stor graverad silverram med våra namn, datum och texten "Jag älskar dig till Paris och tillbaka". Sedan fick jag det finaste smycke jag sett; ett guldarmband med pärlor på. Åh, det var så himla, himla fint!

Emil fick en bok av mig; en bok som jag gjort till honom. När han öppnade och läste den blev hans ögon blev helt blanka, och sedan hörde jag hur han snörvlade och att tårarna rymde ned över kinderna på honom. Han ställde sig upp och kramade om mig, andades tungt och nästan skakade i min famn.

Jag fylldes av den där nästan smärtsamt starka känslan av tacksamhet, lycka och kärlek. Ni vet, när det helt enkelt bubblar över och en inte vet vad en ska ta vägen: Min Emil, som jag älskar så mycket, gråter av lycka för någonting som lilla jag har givit honom. Det var nästan överväldigande, och jag kramade honom så hårt jag kunde. Allt jag ville just då var att krama så hårt att jag kunde gå in i hans kropp och få ta en del av hans känslor i min.

Det var en lyckad presentutdelning. Jag kände mig som världens lyckosammaste.

När vi lugnat oss så fixade och trixade vi lite i lägenheten; skruvade i några skruvar, satte upp en whiteboard-tavla, ordnade om i skåpen... Och sedan var klockan 13, och vi tog oss iväg på en roadtrip!

Vi skulle, som bekant, till Himmelsby Gårdshotell och Spa, där vi skulle tillbringa natten. Vi kom dit lagom innan och kunde posera framför i bra bloggmanér.

Vi fick vår rumsnyckel och gick in till vårt rum.

Där hade de dukat upp med frukt, choklad och alkoholfri cider till oss.

Som vi firade och skålade med i sängen, smaskade i oss all choklad och pratade om dagens kommande eskapader.

Först ut på agendan var fiskspa! Vi hade nämligen bokat fiskpedikyr som behandling, eftersom vi aldrig gjort det tidigare. När vi kom dit var vi mycket förväntansfulla och nyfikna.

Emil började med akvariet med de "stora" fiskarna, och jag tog de små. När vi försiktigt sänkte ned foten i vattnet sökte fiskarna upp en på en gång, och började nafsa i huden. Det pirrade, stack och kittlades något så otroligt! Emil satt och kunde inte hålla sig för skratt.

Efter ett tag bytte vi, så att Emil fick de mindre fiskarna som inte kittlade lika mycket. Lika bra, för han är mycket kittligare än vad jag är. Vi satt där en stund och pratade om gamla husdjur vi ägt som barn, och lät fiskarna nafsa våra fötter rena.

En halvtimme senare äntrade vi spa:et. Där fanns det en hel del att prova på! Bland annat fruktdisken med te, juice och infrabastu.

Och bubbelpool!

Kolla sicken snygging som sitter här och spa:ar, huh?

Och jag får VIP-treatment #kär&bortskämd

Efter att ha bubblat omkring en stund i bubbelpoolen ville vi testa på de andra delarna av spa:et. Vi satt och lyssnade på udda, plingande musik inne i den turkiska bastun.

Och sedan gick vi även ut till terrassen och testade på den traditionella bastun, och den varma källan.

Vi enades snabbt om att den varma källan var absolut härligast, och där satt vi länge och myste. Vi hånglade så pass att jag blev öm på huden av hans skägg. Jag säger då det; om man ska vara kär någonstans, då ska man vara det i en varm pool med minusgrader i luften, hånglades, kittlandes och skvättandes. Det kändes som att det bara var han och jag i hela världen.

Vid 18-tiden var vi klara och gick upp för att äta middag. Det var vi, helt ensamma, i den stora matsalen där borden var täckta av vita sidendukar och pråliga vinglas, och där taken garnerats med kristallkronor.

Jag beställde in en plocktallrik med jordärtkockschips, parmaskinka, lagrad ost, oliver, soltorkade tomater och friterad halloumi, samt en sidorätt med bröd.

OCH DEN VAR SÅ FÖRJÄVLA GOD.

Emil beställde en ryggbiff med rostade rotfrukter, sötpotatispommes och barbecuesås. Den var också superb!

Servicen, dessutom! Vilken kalastrevlig, professionell och vänlig personal.

Vi satt där länge, ensamma i matsalen med all mat, åt och pratade om uppväxt och föräldrarelationer. Och om oss, såklart.

När vi ätit upp smög vi ut till den lilla stugan med vårt hotellrum, och där satte vi på en film och plockade fram våra medhavda godispåsar.

Vi åt så spädde på matkomat ytterligare en timme, och det var så himla mysigt att ligga där under ett varmt duntäcke, hålla hand med Emil i ena och mumsa godis med den andra. Vi somnade vid midnatt, och längtade redan efter hotellfrukosten dagen därpå.